lördag 13 februari 2010

UNIKT EXEMPLAR

vissa dagar när man bara vill bort och inte visa sig för någon, då äre dags för att åka hem till elin, mia och vovven. jag älskar att vara där, man blir som ett litet barn igen, leker apport med vovven, blir kallas Mollan som den familjen kallat mig sen jag va 6 år. och där är jag alltid minst och är alltid den som får slava och bli retad. men jag gillar de.
elin, jag vet att vi inte sysslar med sånt här du&jag, men nu tänker jag skriva några töntiga rader om hur mycke jag gillar dig, askungen. jag är så sjukt glad att jag har dig och ingen kommer någonsin kunna bli en bättre vän än du som alltid ställer upp, när du släppar hem mig på kvällarna, när du ger mig plats i sängen, när du tröstar mig när jag gråter. du är så fin min vän! de värsta är att jag vet att jag aldrig kommer kunna bli en så bra vän som du, hur mycke jag än försöker. '

Inga kommentarer: