JAG ÄR INTE DEN SOM ÄR DEN

nu säger jag som ebba; jag är inte den som är den.. men när det kommer till föräldrar då kan jag verkligen flippa ur, svett och tårar säger jag bara. ni vet, första gången man ska träffa sin partners föräldrar&släkt, första utvecklingssamtalsmötet med läraren när man ska kolla de vuxna rakt in i ögonen(när man vet att man gjort något dumt och ligger risigt till(de är creepy), när man va mindre, kanske även nuförtiden också, när tjejerna i klassen va osams över en töntig liten fotboll eller att någon barbrie hade blivit stulen då när tjejens förälder ringer hem och vill prata med MIG!! och när man hör deras arga röst som vill skydda sitt egna barn, då brister det, tårar tårar.. det är något som verkligen skärmmer mig, föräldrar överhuvudtaget och vuxna. usch.. jag upprepar blog, svett och tårar.